uppställa

Suédois

Étymologie

Composé de upp et de ställa.

Verbe

Conjugaison de uppställa	Actif	Passif
Infinitif	uppställa	uppställas
Présent	uppställer	uppställes, uppställs
Prétérit	uppställde	uppställdes
Supin	uppställt	uppställts
Participe présent	uppställande	—
Participe passé	uppställd	—
Impératif	uppställ	—

uppställa transitif \Prononciation ?\

1. Placer, mettre.
2. Ranger, disposer.
3. (Militaire) Mettre en ligne.
4. Aligner.
5. Dresser, planter.
   • Uppställa käglor.

     Planter des quilles.

6. (Sens figuré) Poser, établir, présenter.
   • Ställa en fråga.

     Poser une question.

   • Ställa ett villkor.

     Poser une condition.

   • Uppställa som grundsats.

     Poser en principe.

Dérivés

• uppställande
• uppställning

Références

• Thekla Hammar, Svensk-fransk ordbok, 1936, 1^re édition → consulter cet ouvrage (995)
• Ferdinand Schulthess, Svensk-fransk ordbok, 1922, 1^re édition → consulter cet ouvrage