föra

Voir aussi : Fora, fora, fòra

Suédois

Étymologie

Étymologie manquante ou incomplète. Si vous la connaissez, vous pouvez l’ajouter en cliquant ici.

Verbe

Conjugaison de föra	Actif	Passif
Infinitif	föra	föras
Présent	för	förs
Prétérit	förde	fördes
Supin	fört	förts
Participe présent	förande	—
Participe passé	förd	—
Impératif	för	—

föra \Prononciation ?\

1. Conduire, mener, diriger, amener.
   • Föra en dam till bordet.

     Conduire une dame à table.

   • Föra trupperna till seger.

     Conduire des troupes à la victoire.

   • Föra i ledband.

     Mener en laisse.

   • Föra ett land till branten av undergång.

     Mener un pays à sa perte.

   • Detta brott förde honom till galgen.

     Ce crime le conduisit à la potence.

   • En rymdfarkost inriktad på att föra en människa i omloppsbana runt jorden.

     Un vaisseau spatial ajusté pour amener un homme en orbite autour de la terre.

Dérivés

• anföra
• avföra
• bortföra (« emmener, enlever, arracher »)
• framföra (« mettre en avant, exposer »)
• föra ihop (« rapprocher, réunir »)
• förare (« conducteur, celui qui a les commandes d’un véhicule »)
• förföra (« séduire »)
• genomföra (« réaliser, mener à bien »)
• införa (« introduire »)
• krigföring (« guerre (concept de la guerre) »)
• lagföra (« poursuivre »)
• marknadsföra (« faire la publicité de »)
• medföra
• missföra
• omföra (« revirer »)
• ordförande
• sammanföra (« rapprocher, réunir, rassembler »)
• tillföra (« apporter, amener »)
• utföra
• återföra (« ramener, reconduire »)
• överföra

Prononciation

→ Prononciation manquante. (Ajouter)

• Suède : écouter « föra [Prononciation ?] »

Références

• Ferdinand Schulthess, Svensk-fransk ordbok, 1922, 1^re édition → consulter cet ouvrage